Ta reda på vad dagens utbildningsledare i APAC har lärt sig om att investera i digital innovation.
Om pandemin visade oss något av positivt värde så var det att vi kan anpassa oss snabbt när vi har innovationsfrihet. Medan vissa utbildningsinnovationer var kortsiktiga lösningar för extraordinära förhållanden, finns det andra som kommer att forma våra tillvägagångssätt för utbildning för många årtionden framöver.
Från januari till mars 2022 utförde IBRS intervjuer på utbildningsinstitutioner från förskole- till universitetsnivå i Australien, Nya Zeeland och Sydostasien. Många problem lyftes fram i rapporten, men en av de viktigaste slutsatserna var att utbildningsinstitutioner måste ta till sig digital innovation som en långsiktig investering.
Institutioner som redan hade starka program på plats för digital utbildning klarade sig bättre under covid-nedstängningarna än de som inte hade det. Deras innovationsprogram mognade också avsevärt, både vad gäller att involvera utbildare i innovation och för implementeringen av balanserad hantering och praxis för att finansiera och utvärdera dem.
Det finns fortfarande en avsaknad av framtidsfokus kring vad utbildning skulle kunna vara. Vi är hela tiden på efterkälken … Eleverna och världen omkring oss förändras snabbare än skolorna hinner med.
Nu när utbildare har insett att institutioner har kapacitet för att kunna stödja experimentell utbildning, finns möjligheten till en ny guldålder inom utbildningsinnovation. Det kommer dock bara hända om institutionerna implementerar formella program som understödjer det, och det måste vara anpassat hela vägen ned. Studenternas välbefinnande och digitala säkerhet är för viktig för att lämnas åt ohejdat experimenterande, men samtidigt måste vi lita på utbildarna som vill prova nya tekniker och tillvägagångssätt.
Lärarna är sugna på att prova nya saker. Hela tiden frågar de: ”Kan vi prova det här? Kan ni skaffa det här åt oss? Kan vi prenumerera på A, B eller C?”
Professionell utveckling har varit avgörande för att göra tekniken till en del av inlärningen under de senaste årtiondena. Men utbildarnas tunga arbetsbörda gör att det alltid är svårt att hitta tid till denna utveckling.
Pandemin tvingade fram en förändring. Utbildarna hade inget annat val än att bekanta sig med ett brett utbud av tekniker för att lära ut, skapa innehåll och samarbeta med kollegor, elever och föräldrar. De institutioner som redan sedan tidigare låg efter med teknikanvändningen hade ännu mer att ta igen. Men de klarade det! Den viktigaste att ta med sig från det här är att det inte går att vänta med att lära sig om de digitala utbildningsverktygen tills ”vi har tid”. Det måste prioriteras.
Under covid tvingades många skolor agera mycket snabbt. Det fanns inte tid för att personalen formellt skulle lära sig de tekniska färdigheter som de behövda, ovanpå allt annat de redan gjorde. Så ett dedikerat professionellt inlärningsprogram – och, kanske ännu viktigare, tid att göra det – behövs nu mer än någonsin förr.
I världen efter covid måste fortbildning vara en del av lärandet och innefatta regelbunden feedback till – och från – utbildarna. Hybridinlärning och onlineutbildning kan spelas in och granskas för att ge möjligheter till förbättring. Dessutom kan de digitala signalerna som är kopplade till elevernas engagemang – visning av videor, hur stor del av eleverna som hoppar av osv. – ge värdefull feedback.
När en ny lärare håller i en lektion tittar vi på inspelningen efteråt och ger feedback … Vissa lärare har en naturlig fallenhet för att kommunicera med eleverna, men alla är olika bra på det. Så det är viktigt att hela tiden utvärdera lärarna och hjälpa dem att utvecklas.
Den snabba övergången till att helt förlita sig på digitala tjänster under pandemin visade på ett problem som utbildare har brottats med under lång tid – den dåliga interoperabiliteten mellan institutionens administration och de tekniker som används för utbildningen. Under nedstängningarna hamnade fokus på digital leverans, och med det följde svårigheterna med att föra samman alla de olika utbildningslösningarna, utan att lärarna skulle lägga ned timmar av admin på att få ihop allt.
Integration mellan olika tekniker är nu av största vikt. För många institutioner är LMS kärnan i ekosystemet. Alla funktioner, från samarbetsverktyg för inlärning till utvärderingslösningar, måste integreras i LMS. Därför behövs en balans mellan att experimentera med nya tekniker och att utnyttja det befintliga ekosystemet.
Det finns olika sätt att uppnå den här balansen, men alla modeller måste utvärdera ny programvara utifrån hur den interagerar med resten av ekosystemet. Det här är en oerhört viktig styrningsfråga och måste inkludera utbildare som kan kommunicera möjligheterna och begränsningarna med alla innovationer som föreslås.
OneSchool ville skapa en utbildningsbackend som var robust och kunde tillämpas var som helst i världen … Det gjorde att vi började titta på lösningar som kunde fungera globalt och arbeta bra tillsammans: till exempel Zoom, Canvas LMS och liknande. Vi bytte ut en hel del produkter bara för att se till att de vi använde hade universellt stöd och var lätta att underhålla.
Otaliga rapporter under de senaste trettio åren har kritiserat hur långsamt utbildning förändras. Pandemin tvingade dock alla intressenter – från lärare och administrativ personal till elever och deras familjer – att snabbt ta till sig massor av förändringar.
Från ett tekniskt perspektiv har anammandet av molnbaserade lösningar flyttat utbildningsnätverk mycket närmare en cykel med kontinuerlig uppgradering där det finns mycket låga eller inga underhållskostnader. Många av de molnlösningar som antogs under pandemin bygger på prenumerationslicenser, och uppgraderingar tillhandahålls med liten eller ingen involvering från klienterna. Det gör att personer som jobbar med utbildningsteknik kan lägga mer tid på att hitta nya innovationer som passar in i ekosystemet och stöder pedagogiken. Det gör även att nya innovationer driftsätts samtidigt i flera utbildningsnätverk, vilket har stor potential för effektivitet mellan institutioner och möjlighet till nya alternativ som inlärning under hela livet, mikroexamina och accelererat lärande som en del i utbildarens resa med livslångt lärande.
När utbildningen nu återvänder till att hållas på plats kan det hända att vissa av de värdefulla vanor som uppstod under nedstängningarna återgår till mer traditionella tillvägagångssätt. Men många av innovationerna är här för att stanna, och det bör vara en prioritet att investera i skalbara digitala lösningar, samt att lära utbildarna hur de ska användas.
IBRS forskning sponsrades av Zoom men genomfördes oberoende och fokuserar inte på Zooms lösningar. Klicka här för att läsa den fullständiga rapporten från IBRS.
