Ta reda på vad dagens utbildningsledare i APAC har lärt sig om att samarbeta med elever och intressenter.
Pandemin förändrade världen på många sätt. I utbildningssektorn öppnade pandemin dörren till en digital omvandling som hade skjutits på framtiden i flera år.
Från januari till mars 2022 genomförde IBRS flera fallstudieintervjuer med primära, sekundära och tertiära institutioner från ANZ- och ASEAN-området för en djupare förståelse av pandemins påverkan på utbildning i stort. Många problem och idéer lyftes fram men ökat samarbete löpte som ett huvudtema i rapporten.
Pandemin tvingades oss att hitta kortsiktiga, tillfälliga undervisningslösningar, men på ett djupare plan förändrade pandemin hela utbildningslandskapet. Pandemin snabbade på användningen av teknik och förändrade hur lärare, föräldrar och elever ser på inlärningsprocessen.
Vikten av en bra relation mellan hem och skola är välkänd. Under nedstängningarna blev föräldrars roll inom utbildning en av de viktigaste från förskola ända upp till gymnasiet. Föräldrar kastades in i rollen som obetalda lärarassistenter samtidigt som de arbetade.
Vissa skolor använda den här tiden som en möjlighet att utbilda föräldrar via stödprogram online, främja god utbildningspraxis och använda videosamtal för att svara på frågor. Generellt utnyttjade skolorna befintliga investeringar i LMS och samarbetsplattformar för att samarbeta med föräldrar. Utmaningen var inte tekniken eller kommunikationskanalerna, utan att ta fram innehåll och program som underlättar för stressade föräldrar med späckade scheman.
Resultatet av den här påtvingade kontakten mellan hem och skola innebar en betydande ökning av kontakten mellan föräldrar och lärare. Den här kontakten ser ut att fortsätta även efter nedstängningarna, men det kan såklart ändras med tiden. Lärdomen här är att skolor har en möjlighet att ta fram nya förväntningar och standarder för föräldrarnas roll i barnens utbildning.
Du känner väl till det gamla ordspråket ”Det krävs en by för att uppfostra ett barn”? Vi lever i en sådan tid nu ... Vi måste ta fram feedbacksystem som involverar föräldrar, elever och den akademiska världen.
En av få fördelar med händelserna 2020–21 var utbildningsgivarnas snabba uppdatering av samarbetsplattformar. Samarbetsplattformarna användes inte bara för att utbilda elever på distans, de användes i allt högre grad med elevernas närstående för att dela bästa praxis och hur man skapar utbildningsinnehåll. Detta innebär en markant förändring i kollegialiteten inom utbildning. Lärares användning av lösningar för utbildningshantering har mognat avsevärt. En stor del av det analoga utbildningsinnehållet digitaliserades snabbt i lösningar för utbildningshantering. Utbildningsinnehållet delades även med närstående för kollegial granskning.
Processen för kollegial granskning, oftast informell i många institutioner, kommer sannolikt att införlivas i framtida verksamheter. Genom att hela tiden dela idéer och främja diskussioner om bättre praxis kan samarbete stärka efterlevnad av utbildningsriktlinjer och pedagogik och samtidigt spara resurser för lärare.
Förändringen i innehållsutveckling leder till specifikt, lagom omfattande utbildningsinnehåll som kan användas i olika läroplaner och uppgraderas ofta. Att dela in utbildningsinnehåll i mindre, mer specifika delar är mycket attraktivt för sekundära och tertiära elever, eftersom de då kan välja ut det bästa innehållet för dem när som helst under utbildningsresan. Sammanfattningsvis leder det till sann elevstyrd utbildning.
Nedstängningarna visade att både elever och lärare kan utföra sina uppgifter effektivt på distans. Störst uppmärksamhet har riktats mot distansutbildning men vissa institutioner ser nu att distansundervisning kan öppna upp nya möjligheter att expandera utbildningsutbudet, förbättra lärarkompetensen genom specialisering eller helt enkelt bara locka lärare med distansundervisningstjänster.
Med teknikens kraft kan lärare med en specialinriktning eller särskild kompetens komma i kontakt med elever världen över, oavsett om eleverna befinner sig i ett klassrum eller hemma.
Nu kan jag föra samman alla experter inom teknik, folkhälsa, marknadsföring, reklam och musik direkt i en skolmiljö via video. Tidigare var det väldigt svårt och kostsamt att få ämnesexperter och utövare till skolan för att hjälpa elever med sina intresseområden och karriärval. Nu kan vi, med den nya ekonomin och de nya förväntningarna, göra mer sådant. Jag introducerade till exempel nyligen en kurs i kvantdatorteknik och nu har jag fler än 30 elever som går den. Det hade inte varit möjligt tidigare.
Med distansundervisning slipper du även många logistiska utmaningar med potential att i framtiden minska geografiskt baserade orättvisor i utbildningen.
Bemanning, särskilt i vissa ämnesområden, är utmanande i Australien. Distansundervisning kan bidra till att hantera den här lärarbristen. För närvarande har vi lärare som arbetar i södra och västra Australien, men utmaningarna med kommunbaserad registrering och distansundervisning komplicerar riktlinjerna. Rent tekniskt hade vi kunnat ha lärare som arbetar över hela landet eller till och med världen.
Även om tekniken fanns där innan pandemin har den snabba ökningen av digital teknik bland utbildningsinstitutioner öppnat dörren för omfattande samarbete. Om den används på rätt sätt kan nationella eller till och med globala samarbeten minska kostnader, spara tid, förbättra resultat och minska orättvisor inom utbildningssektorn. Alla intressenter – från föräldrar, lärare, elever, administratörer, personer som utformar läroplaner eller policyer – har nu möjlighet och ett ansvar att omfamna möjligheterna som den här digital omvandlingen ger.
IBRS forskning sponsrades av Zoom men genomfördes oberoende och fokuserar inte på Zooms lösningar. Klicka här för att läsa den fullständiga rapporten från IBRS.
